My Heart Still Beats For You.
Lyssna och njut.
Jag bjuder på denna medans du kan läsa dessa rader jag tänkt skriva ner nu.
Jag tror att jag aldrig någonsin kommer bli någon "varje dag" bloggare.
Jag måste skriva när jag har lust för det. Det är då orden bara fastnar på raderna.
Idag har varit en lugn dag. Jag har jobbat och träffat mamma.
Helgen har varit helt fantastisk.
Faktiskt!
Lilla Emmie som jag är faster åt har kommit att fånga mitt hjärta.
En bedråande varesle. Underbart att umgås med hela familjen.
Vi umgicks igår en hel del :)
Men annars ?
Jodå jag vet inte om jag kan kalla att något slags nytt liv börjar ta form jag tycker själv att det stått still ganska länge men så är det väl inte när man tänker efter.
Så mycket jag grejat med senaste halvåret och två gånger har jag flyttat och är ännu inte riktigt klar. Det är nog det som gör mig lite stressad.
Allt kommer bli bra. Det tror vi och hoppas vi på.
Men vissa kvällar känner man sig så svag så ensam så ynklig. Tror det är ikväll..
Det är så mycket jag vill. Det är så mycket som är annorlunda. Det är så mycket jag inte vill acceptera.
Det är så mycket jag MÅSTE acceptera. Ensamhet är säkert bra men inte i alla lägen.
Det är skillnad på att vara ensam och känna sig ensam. Just nu är jag i något dåligt mellanläge. Ni märkliga energitjuvar har inte gett er av än. Jag vill ha nån att kunna dela med mig till. En kram ett hej, kvällsmat, skratt skämt... Någon som kan klia en på ryggen någon som ruffsar en i håret. Jag vet jag är nog inte ensam om att vilja ha det men vissa kvällar tänkar man mycket mer och saknar vissa saker mycket mer än andra.
Det är för mig en prövning utan dess like. En vana allt för svår att förstå att man måste göra sig av med.
Japp nu vet ni det.
Det är dags att krypa till sängs tror jag, trött. Ögonen är tunga. Det blåser halv storm ute det viner och rycker tag i huskroppen. Kan vara ganska mysigt men också obehagligt om det stör när jag ska sova.
Vi får se hur det blir med den saken..
En jävligt tung start på veckan egentligen.
Godnatt