OnlyMeMalin

 
   Denna blogg har väl kanske en dyster underton men ja livet är och har varit en längre tid ganska dystert.
Jag har en fin familj och fina vänner och det är väl tur det för det är det som gör att man fortsätter i ekorrhjulet. Om och om igen.

 
   Jag har upptäckt att man helt ofrivilligt blir ett femte hjul som snurrar och snurrar bland vännerna som redan hittat sitt livssällskap. Man blir inte mindre viktig och för dem man blir det är det bara inse att den nära vänskap som fanns innan är över och kommer aldrig bli densamma om vännen glömmer bort dig mitt i lyckans stund och mina vänner betyder inte mindre för mig för att de har skaffat sällskap. Jag känner mig inte utanför när jag och mina härliga vänner med sina pojkävnner umgås men ibland får man acceptera att man faktiskt inte är medbjuden på kvällens händelser, men inte se i backspegeln att det är en vana bland ens vänner.
Det gäller att lära sig att sträcka på sig och kanske faktiskt våga ta steget och bjuda in sig själv till umgänge med dessa par för att kunna utbyta och glädjas av mina vänners glädje.
Det krävs nog en del av en själv för att kunna finna sig i en sådan situation och faktiskt kunna njuta av sällskapet och glädjas med andra. Det är en så viktig del i livet att glädjas och uppmuntra andra inte bara älta sitt hela kvällen, vilket man kanske gärna gör och halkar omedvetet in på. De som har det bra har ju inget att älta eller ?

 

   När jag var i relation med min före detta kille var jag den som tänkte på de som var ensamna ,klart de skulle få vara med, för det mesta. Det fanns stunder då man såg sig göra sin ensamne vän en tjänst genom att inte bjuda in den men frågan är om den som sitter ensam tänker så. Då dennes högsta önskan kanske är att få komma bort och tänka på annat än att stirra i taket och lyssna på sin deppigaste låtlista på Spotify och titta på någon gammal avdankad film som går i repris för femtielfte gången.

 

  Det är så lätt att uppslukas av sin egen vardag och inte lägga större vikt på andras känslor och värderingar kring val vi gör i vardagens alla bestyr. Små små saker för någon blir större i någon annans ögon. Ett samtal eller ett sms kan glädja nog. Jag får aldrig heller lämna allt ansvar på dina helylle polare som sitter med kille och hus och barn och livet framför sig utan ibland ta mig i kragen och bjuda över allihopa fixa en middag och bjud in dem till mitt hem till mitt singelliv. Vända surminen till glad min och se livets smörgåsbord och vägarna som öppnas för mig om jag vill att de ska öppnas. Men  jag kanske inte vågar riktigt ?

  Så nästa gång jag sitter där på fredagsmyset då ska det vara hemma hos mig och bag in boxen ska vara framställd och sällskapsspelen laddade. Jag ser fram emot det för det är skillnad på att känna sig som ett femte hjul och att vara ett.