Between us.
Jag fick en sån otrolig skrivarlust just nu, så jag hade nog kunnat skriva en hel bok ikväll jag hade bara skrivit och skrivit till ögonen stått i kors och fingrarna varit skinnflådda. Jag älskar verkligen att uttrycka mig skriftligt. Jag är så himla mycket bättre på det än muntligt. Det blir bara fel eller för mycket eller för lite men på skrift då blir allt så lätt. Orden bara flödar. Det är så märkligt.
Jag kan läsa sånt jag skrivit om och om igen och beundra det och tycka det är riktigt bra.
Tänk bara om alla kunde förstå mina ord och meningar också. Vad de vill säga till dig som läsar det.
Jag har haft en galen helg men i mycket rolig bemärkelse. Den har varit så fartfylld av alla möjliga aktiviteter.
Jag har umgåtts med vänner hela helgen skrattat så tårarna sprutat och lagat massa god mat och handlat massa mat och ja diverse andra saker som inte är något ämne för bloggen :)
Ett och annat vinglas har slunkit ner och jag har jobbat ett 10 timmars pass i söndags. Stängning på nya jobbet för första gången helt ok men väldigt segt.
Jag är nöjd och glad något tröttare än tröttast men nästa vecka ,nästa vecka då kommer lugnet. Då ska jag komma ifatt med allt hade jag tänkt. Jag har inte ens betalt räkningarna UPS måste sätta mig med det NU på en gång.
Eller jag hoppas lugnet kommer.
Då ska jag hämta alla mina saker som fortfarande står i Åbylund. Ett lååångt utdraget farväl som har tagit alldels för lång tid så nu måste det göras ryckas bort som ett plåster. Snabbt och effektivt.
Smärta kommer alltid finnas där ändå hur vi än gör.
Tiden springer liksom bara ifrån mig hela tiden jag vet inte varför =(
Man hinner aldrig ikapp sitt eget liv känns det som. Alltid dyker det upp något nytt att göra eller stressa till eller något måste som blir hängandes som ett tungt ok på axlarna.
Men när det väl sedan är gjort blir axlarna dubbelt så lätta känns det som.
Då blir man lite småstolt över sig själv och man kan nöjt sjunka ner i soffan en kväll utan dåligt samvete.
Jag älskar såna dagar.
Idag var en sådan. Jag har fått massa måsten gjort och lite därtill. Det är dunderskönt. Nu tog John Blund och kidnappade mig tror jag visst jag hade nog egentligen tänkt att bli jättedjup i detta inlägg men jag vet inte hur man blir det och framför allt vet jag inte om jag är redo att gå på djupet på saker och ting. Det gör jag ständigt i min hjärna. Där är mina tankar och funderingar som ett oändligt garnnystan som aldrig tar slut.
Jag skulle behöva skaka av mig en himla massa saker och bara låta hösten komma med nya utmaningar till mig och låta själv vara ensam, men jag vet i hundan om jag vill det . Men en utmaningen kanske väntar runt hörnet och den ska bli riktigt spännande.
Sen känner jag att jag har så mycket känslor och värme att ge ut så är det någon som behöver en kram eller extra pelare att stötta sig emot är det bara att komma till mig jag ger mer än gärna av mig själv och lyssnar på mina medmänniskor.
Jag kan sakna så många stunder jag haft i mitt liv men samtidigt kan jag känna att det är tider som varit som jag lagt bakom mig det kommer kanske igen kanske inte det är inget man har ett förutbestämt facit på. Då hade man nog aldrig velat utforskat livet.
NEJ nu blir det sängen ögonen står i kors redan.
Natti på er.
Jag älskar er alla som kan ta mig för den jag är jag gör mitt bästa för att alla ska tycka om mig för den jag är.
Jag är lite galen och pratar säkert för mycket ibland men alla har vi våra fel och brister. Se bortom dem och ta mig för den glada sociala prick jag är.
Det är ni som är mitt levebröd som kan se bortom det eller ännu bättre acceptera att sån är jag.
Jag har i allafall bestämt för mig själv att ni som bara själ min energi när jag ger och ger och ger till er men jag inte får något tillbaka inte allas ska få lika mycket tid i min vardag.
Heddåmeddää
/ Malin tankesnurran
